Anne Polstierna

Anne Polstierna

Konstnär

Kontaktuppgifter:
Ateljé
Åhällansväg 15
264 34 Klippan
0435-34276
0708662821
polstierna@spray.se
konstsida http://www.svenskakonstnarer.se

Teknik:
Arbetar med måleri i materialet olja på duk
Tecknar i kol blyerts och tusch

Medlem i:
BUS
Helsingborgs Konstförening

Utbildning:
1998-1999 Konstskola Folkuniversitetet i Helsingborg
1999-2000 Konstskola Munka Ljungby
2000-2001 Konstskola Munka Ljungby
2001-2002 Högskolenivå påbyggnad konst Munka Ljungby

Jurybedömda utställningar:

2005 Krapperupskonsthall Kullasalongen. Jury bestående av ThomasKjellgren Konstvetare chef för Kristianstads Konsthall,Inga Moden konstnär lektor vid Konsthögskolan,Stockholm o Håkan Berg konstnär grafiker, Maglehem

2006 KnutmassoMuseet Salong i Uppsala. Jury bestående av Maj Lundell Konstvetare-Stockholm, Sten Ove Bergvall Konstvetare, Ingegerd Bergvall konstnär/Museum-Gallerist

2007 Krapperupskonsthall Kullasalongen. Jury bestående av Håkan Berg grafiker Degeberga, Elisabet Haglund Konstvetare chef för Skissernas Museum i Lund ,Peter Sternäng konstnär målare Malmö

2010 Krapperupskonsthall Kullasalongen. Jury bestående av Konstvetare Linda Fagerström Lund, konstnärerna Gittan Jönsson, Brantevik och Michael Johansson, Malmö

2013 Krapperupskonsthall Kullasalongen. Jury bestående av konstvetare Emil Nilsson arbetar som intendent på Krognoska samtidskonst i Lund. Har tidigare arbetat på Malmö Konsthall. Konstnärerna Anna Dohrmann och Sara Wallgren

Separata utställningar:

2002 Folkets Park Perstorp I samband med minnesutställning för författaren Maria Wine
2002 Perstorps kommun
2002 Galleri 99 Munka Ljungby
2003 Folkets Park Perstorp
2003 Arthur Ljungqvistgården Hagstad
2003-2004 Ägare av Galleri Galleriboden Perstorp egna utställningar (var med som sevärdhet i Skåne Nordväst)
2008 Elinebergs bibliotek Helsingborg
2008 Nanny Palmkvist bibliotek Helsingborg
2009 Fenix konst sommarutställning Röstånga
2009 Inbjuden på den internationella Fyrensdag sjöfartsverket,fyrsällskapet Galleri Tudehuset Smygehuks fyr
2010 Trolleholmsslott
2010 Galleri Kvis Svedala

Samlingsutställningar:

1999 Midvinterljus Helsingborg
1999 Sofiero Helsingborg
2001 Galleri 99 Munka Ljungby
2002 Galleri Moment Ängelholm
2002 Installation i Ängelholms centrum
2004 Kongress Center Helsingborg
2005 Galleri Östarp Dörröd
2006 Trolleholmsslott Svalöv
2006 Sjöbo Konsthall
2007 Bokenäs Konsthall
2008 Virsbo Konsthall i Västmanland
2008 Palladium Malmö Stad
2009 Trolleholmsslott påskutställning
2009 Rådhuset Stortorget Malmö Stad

Offentliga uppdrag:

MejDej Assistansbolagets huvudkontor, Kristianstad
Kommunala Bostadsbolaget Treklövern, Klippan
Vandrarhemmet i Smygehus fyr, Smygehamn

Övriga meriter:

2001 satt i juryn för antagningen utav nya konstelever på Munka konstskola
Sveriges Television med anledning av
2002 Installation i Ängelholms Centrum
Medverkat i tidningar
2004 medverkar i Konstmagasinet urval av konstnärer Veberöds Konsthall
2005 Arbetat som bildlärare Högstadiet Perstorps Kommun
2005-2011 medverkar i Konstmagasinet Veberöds Konsthall
2007 Representerad på Treklövern bostads AB
2007 Medverkat med ”reflektioner” angående konstnärskap i tidningen Konstnären
2011,2012,2013 Oskar Perssons konst Carl Crooksgatan 33 Helsingborg

2011 Malmö Skolor utlån av måleri i pedagogiskt syfte med ledare- Lilja Keskinen

2009 2010 2011 Konstansvarig på Galleri Mölletofta

Med i kulturbron-kultur i Sverige

2011 Performance-konst inbjuden på projekt inom konstpåstan ett samarbete med Helsingborgsstad, Dunkerskulturhus Helsingborgskonstförening, Cityföreningen, Konstrundan Nordvästskåne
Performancekonsten handlade om min barndom/barndomsupplevelser
2012 deltagit på konstpåstan med måleri
2011 Representerad på MejDej-kooperativet i Kristianstad

2012 Kävlinge grundskola
performance i studiesyfte
Syftet var att få eleverna till att se kopplingar till olika föreställningsvärldar och
beskriva med ord vilka tolkningar det väckte hos eleverna.
Sökning av innersta tankar och känslor hos eleverna.

Anne Polstiernas målningar och teckningar har något av det där magiska som bara fältet måleri kan ha. Det ligger i det till synes enkla hantverket: färg eller linjer handlagda på underlag, men kanske ännu mer i det tydliga ställningstagandet att inte nödvändigtvis försöka efterlikna fotografi, eller det som man brukar benämna verkligheten. Istället är det något helt annat som suger in betraktaren i en skickligt och sinnligt utförd målning. Och Annes verk har det.

Kalla det känsla, kalla det poesi. Hur kan ett objekt (som en målning ändå är, hur tvådimensionell bilden än är i teorin) väcka sådana tankerymder, som man trodde att man glömt? Jag skulle kunna beskriva det som att man ”nästan kan kliva in i målningen”, men det skulle vara en fattig beskrivning. Det skulle vara att jämföra bilden med och underordna den denna så kallade verklighet, en fysisk verklighet. Istället säger jag att Annes målningar tangerar tankevärlden, och det är i psykets uppfattning av verkligheten som den faktiskt har någon betydelse alls. ”Trassel i Helsingborg” är en oljemålning som väl representerar detta.

Till skillnad från många andra av Annes målningar och teckningar, är inte Trassel figurativ, men inte heller absolut abstrakt. Det skulle kunna vara ett landskap, med en horisontlinje och element som kan tolkas som natur och kanske gestalter i både kort och långt perspektiv, med förgrund och distans. Men det är inte bara det möjliga perspektivet i sig som ger bilden djup. Färglagren och kontrasterna i form, penselföring och nyanser för hela tiden ögat vidare hit och dit och inåt inåt inåt. Det finns en rörelse, nästan våldsam, likaväl som vilsam, ja nästan romantisk. Som naturen själv. Givetvis finns det medvetna öppningar för helt andra figurativa associationer.

Precis som i Annes andra verk finns det en skönhet, om än inte alls insmickrande, och den är integrerad med ett mörker, en oro. I ”Trassel” är det kanske uppenbart vad jag menar – även om det inte bara har med svarta streck att göra – i andra bilder finns det närvarande i ett udda inslag, en blick hos en figur, en hotfull skugga, ett möjligen obehagligt händelseförlopp. Men det finns också en stor dos humor. Den som känner den bubblande, (färg)starka och envisa personen Anne Polstierna, ser förstås genast dessa egenskaper i verken. Men det finns också en överraskande varsamhet i dem. Det är häftigt hur verken lyckas ha allt detta i sig på samma gång.

Titlarna skänker en extra dimension. Ofta känns titlar, speciellt till tvådimensionell konst, lite väl pålagda, som en ursäkt eller försök till att dölja att inte verket i sig är bärkraftigt nog. Samtidigt, att låta verk vara utan titel kan kännas som feghet eller lathet. Anne lyckas i sina titlar med den svåra balanskonsten att vara relevant, att tillföra verket något, utan att styra betraktaren mot en alltför riktad tolkning. Hon litar på sin betraktare, men även på sig själv och framförallt på sitt verk. Titeln och verket tar inte ut varandra, tvärtom. ”Trassel i Helsingborg” som exempel, har precis som målningen flera nivåer och möjliga tolkningar. Ett narrativ, en historia anas, men man får gå på den stigen själv. Eller så kan man bara stanna i det alldeles odefinierbara. Andra titlar är till synes mer ”rakt på”, beskrivande, som om det vore av praktiska skäl, men de förlorar ändå inte en viss underfundighet.

Naturligtvis kan jag inte låta bli att jämföra just ”Trassel” som verk med Annes tidigare produktion. Trots att Trassel inte är figurativ som majoriteten av de Polstierna-verk jag sett förut, ser man direkt att det är samma värld, Annes värld. Det är då man vet att konstnärskapet är alldeles äkta, jag menar…ärligt. Det finns i dessa verk inget sökt manér, ingen jakt på den perfekta idén eller spår av någon analytisk process för att konstruera det duktiga konstnärskapet. Och det är just då ett alldeles unikt språk uppstår! Anne är mycket personlig utan att vara fåfängt privat. Det är också tack vare det tillgängligt, eller kanske ska jag säga allmänmänskligt. Alla kan känna igen sig i något.

Motiven är förstås inte nödvändigtvis unika, men Annes blick är det. Att se hennes bilder är som att ta på sig ett par udda glasögon och bege sig ut i landskap, i rum, i förflutna händelser, ja i tankens universum. Och ibland händer då det fantastiska, att man upptäcker att det där som man har som en bild, eller minne, eller känsla, är samma som det någon annan har. Det sköljer över mig gång på gång när jag ser Annes verk. Plötsligt känner jag mig inte så ensam här i världen.

Jag skulle här kunna gå in och jämföra och prata om allsköns ismer från måleritraditionen – det finns givetvis drag av flera här – men konst upplevs ändå subjektivt i slutändan. Jag nöjer mig med att konstatera att det är tidlöst. Det finns inget svårt, men heller inget simpelt, i Annes konstnärskap. Det kan tyckas enkelt att ”bara måla”, men detta kräver ett sinnestillstånd av total dedikation, långt bort från rationellt förnuft och förhandsbedömningar. Det är mycket svårt att mentalt existera endast i ögonblicket, och inte tänka sig in i något före eller efter. Annes verk som objekt, existerar som bevis på att hon lyckas med just detta, att det faktiskt är möjligt. Det finns också i stämningen, i bilderna själva, som frusna ögonblick där vi betraktar något som gör att vi glömmer oss själva för en stund. Det är bara att kapitulera!

Mariel Rosendahl, konstnär