DEC 2021 <br> Margareta Alvthin

“Jag heter Margareta Alvthin och är konstnär från födseln och efter utbildning. Jag har tagit examen från två konstskolor, ett 5 årigt konstlicium inom konstkeramik därefter 5 årig konsthögskola med en magisterexamen. Jag skapar ständigt, målar oljemålningar och skapar väggmosaik och keramikskulpturer/reliefer.  

I mitt hem i Dösjebro har jag 2 ateljéer (en för oljemålning och en för keramik).  Jag arbetar 100 % med konst, ateljén och skapelsen är min prioritet i livet.”

Här nedan kan du läsa mer om Margaretas drivkrafter och tankar med sin konst.

“Bortom ljudet”
“Mina karaktärer är personifiering och symboler för kvinnan, jordens, livets och naturens kretslopp. Denna feminina ande av jorden kommer att övervinna ångest och utmattning. Den kommer att omfamna varje varelse med sin gränslösa kärlek och kommer att smälta samman med varje varelse till ett. Denna enhet kommer att övervinna utmattning, egoism, materialism och återvända till modernatur. Kvinnor har levt i männens skugga sedan tidernas begynnelse. De hade ingen röst, de ägdes som saker och deras upplevda värde var endast det köttsliga sexuella skalet. Därför kombinerar jag i mitt arbete det kvinnliga med jordens och naturens anda, som är livgivande och undervärderad.  Det finns ingen hudfärg, inget kön, ingen religion, ingen sexualitet, inga falska löften.

Moderjords ande delar inte upp sina barn och klassificerar dem inte. Den genomsyrar hela vår varelse och alla fel som den övervinner och överlever och omvandlar sina former till otaliga skapelser. Människan är ett objekt i materiens värld, invecklad i leksakernas värld. Endast en jämlik behandling av människan utan fördomar gör det möjligt att känna livet i harmoni.

“Bortom ljudet”, där det finns det rena jaget. Där förenar sig den ensamma individen med gemenskapens och kärlekens vidd. Med allt som har levt, lever och inte kommer att sluta leva. Livsformerna kan förändras, det materiella rummet kan förvandlas, men jordens ursprungliga ande är konstant och omfamnar allt med sin obestämbara överlägsenhet, lika mycket för människan som för varelser som är obetydliga för henne.

Allt detta sker i världar “bortom ljudet”. Dessa världar står vid sidan av och är så starkt ignorerad av den materialistiskt depraverade människan. Tack vare objektivitetens illusoriska värld är vår process för att känna igen verkligheten fullständigt förstörd. Människan upphör att uppfatta det eviga ömsesidiga beroendet och sambandet med jordens ande, med det feminina elementet i existensens berättelse. Endast en handfull på jorden uppfattar och hedrar detta ömsesidiga beroende, och endast de överlever de falska löftena från en allt snabbare utveckling.

Människan har i sin sinnesillusion blivit en skenbar härskare. Han förstör det som han borde respektera och som han inte uppfattar i dag. Den ursprungliga moderandan, som alltid återföds i otaliga former och inte slutar att skapa i utrymmet bortom ljudet.”